1966 utförde Cleve Backster ett experiment som kunde ha revolutionerat sättet vi tänker på som begreppet medvetande. En dracena (växt) reagerade på tankar från en människa.
Experimentet
Han kopplade upp en lögndetektor till en växt ”dracena” för att kontrollera hur lång tid det tog för vattnet att nå bladet. Resultatet blev inte som förväntat. Lögndetektorn visade signaler som liknade mänskliga signaler. En lögndetektor mäter hudmotståndet, det ändras med känslor och hot mot personen.
När Backster såg signalen på skrivarpappret funderade han på vilka experiment han kunde göra.
När han tittat på signalen i tretton minuter, signalen var stabil.
Nu tänkte Backster på en bild i sitt inre sinne.
”Jag skall bränna ett blad”.
Han uttalade inte orden, rörde inte växten eller utrustningen. Det enda som var nytt var den mentala bilden.
Växten reagerade och pennan på skrivaren hoppade upp och ner över papperet.
Ett nytt begrepp var skapat Biokommunikation
Nu startade Backster en rad experiment som han trodde skulle visa om växten var i samklang med hans känslor. Han lämnade växterna under en längre tid och gick till en bar för att prata med vänner och lögndetektorn kunde mäta upp-och nedgångar i samtalet som Backster upplevde.
Detta var inte bara Backsters känslor som växten reagerade på, när han hällde kokande vatten ner diskhon och dödade mikrober, svarade växten, våldsamt på deras död.
Primär perception
Backster kom fram till att Lögndetektorn visade att växterna har primär perception. Han kallar det inte ESP ”extra-sensorisk perception” eller telepati, som vi skulle göra om en människa skulle kunna läsa de känslor och tankar hos andra människor. Växter har ingen hjärna utan måste ha ett grundläggande sinne.
Experiment med lögndetektorer eller GSR som det också kallas, har de replikeras av flera laboratorier världen över. Vi gjorde det i Stockholm, inom Stockholms forskningscenter för psykobiofysik under 70-talet. Vi testade även ägg, yoghurt och olika växter. Vi fick de reaktioner som Backster hade fått, men vi kunde inte alltid repetera försöken med samma resultat. Varför vet vi inte.
Nu finns det kommersiellt tillgängliga testutrustningar för biocommunication, åtminstone mellan växter.
Kanske det är dags att göra om försöken igen med modern utrustning då vi då 1975 hade stora problem med tolkningen, långtidsstabiliteten och att skrivarpapper som det gick åt massor av meter av var dyrt. Idag finns allt i datorn.
Tony